Det har gått två år sedan vi startade Självbildarna, ett socialt innovativt företag som utbildar i svenskt uttal och kommunikation för människor som inte har svenska som modersmål. Jag hade aldrig tidigare jobbat varken i utbildningsbranschen eller i ett socialt företag, så jag har lärt mig massor de senaste två åren.
Bakgrunden till att jag skriver den här texten är att regeringen presenterade sin strategi för socialt företagande och social innovation och avsatt 150 miljoner till den satsningen, Vinnova och Tillväxtverket är uppdragstagare. Jag har fått många frågor angående regeringens satsning på social företagande och social innovation och i den här texten tänkte jag samla och dela med mig av mina tankar.
Vanliga företag kontra sociala företag
Eftersom jag har varit entreprenör de senaste 19 åren och har startat och investerat i ett tiotal företag, brukar jag ofta få frågan om ”vanliga” företag skiljer sig från socialt innovativa företag, det korta svaret är nej det är inte en avsevärt stor skillnad.
Det långa svaret är att varje företag och verksamhet har sina egna utmaningar och möjligheter. Det finns inget facit på hur man startar, driver och förvaltar företag, allt beror på teamet, tajmingen, kunderna, erbjudandet och marknaden.
Det finns dock utmaningar som har varit specifika för Självbildarna som jag inte tidigare stött på i mina andra företag och det är dessa erfarenheter som jag väljer att dela med mig i den här texten tillsammans med förslag på lösningar.
1. De första kunderna
När man verkar inom social innovation är tröskeln att komma in på marknaden väldigt hög, eftersom kunden inte ens vet att det man erbjuder existerar. Erbjudandet till kunden börjar med utbildning, för att sedan se över erbjudandet och vilka utmaningar den löser, för att slutligen fortsätta med en upphandlingsprocess. För en entreprenör med begränsade resurser tar den processen oerhört mycket tid i anspråk, tid som istället kan användas att leverera och lösa samhällsutmaningar.
Jag tycker att sociala företag bör vara självfinansierade och inte bidragsberoende, eftersom självfinansiering garanterar långsiktig levnadstid och därmed långsiktiga resultat och förbättringar av samhället. Det offentliga har ansvaret över vår välfärd och är en självklar kund, därför bör den ta större ansvar och vara den pådrivande kraften i att handla upp socialt innovativa lösningar.
Säljprocessen på Självbildarna tar ungefär 12 till 18 månader från första möte till att vi kan fakturera en kund, en alldeles för krävande och lång process, hur många sociala företag har den uthålligheten?
Förslag på lösning
Skapa en träffplats, korta ner upphandlingsprocessen och dela erfarenheter. Kommuner, landsting och offentliga företag måste få forum för få att träffa samhällsentreprenörer. Mitt förslag är att samla dessa aktörer, regionvis, en gång per kvartal för att lyssna på sociala företag och deras lösningar på våra samhällsproblem. Forumet kan också användas för att de offentliga aktörerna skall ta hjälp av varandra, berätta om sina lyckade/misslyckade satsningar för att sprida och öka lärdomar och erfarenheter.
Det finns innovationssystem på många av våra regioner, använd dessa organisationer till att samordna dessa möten.
En selekteringsprocess för de sociala företagen måste ske innan för att få en så hög kvalité och spridning som möjligt.
De offentliga aktörerna som skall närvara på dessa forum, skall endast vara aktörer med en färdig budget och tydliga behov, processen för en direktupphandling skall vara klar att starta så fort man har hittat en lösning på sin utmaning. Passiva åhörare är inte välkomna, eftersom syftet med forumet är att handla upp tjänster och produkter från sociala företag.
2. Smart kapital
Smart kapital måste hitta in i sociala företag. Jag känner personligen många investerare som vill investera i sociala företag, men det finns idag inga forum där sociala entreprenörer kan möta sociala investerare, alltså idéer möter inte kapitalet. I befintliga investerarforum pratar man ett språk som inte är gällande för sociala företag, där är det finansiella avkastningen och förväntningen är det centrala och i princip det enda som diskuteras. Medans i sociala företag är den samhälleliga påverkan lika viktigt som den finansiella avkastningen, vilket är en väsentlig skillnad.
Kapitalet är inte det enda som en investerare kan tillföra, utan även kunskapen för att utveckla och driva företag, kunskap som många sociala entreprenörer många gånger inte besitter. Därför kan den kunskapen bli skillnaden mellan framgång och misslyckande.
Förslag på lösning
Skapa träffplatser för att dessa två parter skall mötas, använd helst befintliga forum och skapa nischade möten för just sociala företag. Ängelnätverk, startup hubbar och offentliga organisationer har investeringsmöten idag, varför inte starta några som endast bjuder in sociala investerare och sociala företag?
3. Vem frågar målgruppen?
Det kan tyckas märkligt, men målgruppen som skall använda de innovativa lösningarna är sällan med i upphandlingsprocessen, de dyker först upp när tjänsten och produkten redan är upphandlad och skall börja nyttjas.
Om jag återigen tar Självbildarna som exempel, så har vår målgrupp (människor som inte har svenska som modersmål) med ganska stor sannolikhet inte varit med om att bestämma eller blivit tillfrågad när kunden genomfört en upphandling. Har någon av målgruppen varit med, handlar det nog mer om slump än ett medvetet val från kundens sida.
För mig låter det väldigt märkligt när de som bestämmer skall bestämma över något som de inte alltid förstår, inte kommer att använda eller ta del av. Hur kan man då veta att man verkligen köper in rätt tjänst/produkt och att kraven man ställer dem är rätta?
Förslag på lösning
Kartlägg och involvera målgruppen tidigt i processen, helst redan när behovet skall beskrivas och sedan vara en del av upphandlingsprocessen och utvärderingsprocessen.
4. Mät, följ upp och förbättra tillsammans
Många gånger köper man in en tjänst, som man sedan låter leva sitt eget liv. Men för kunden att köpa en tjänst/produkt är bara det första steget i en ständigt pågående process. Entreprenören däremot frågar sig ständigt om man löser den tilltänkta utmaningen, hur bra gör man det och hur kan man göra det bättre.
Vi har haft förmånen att tillsammans med många av våra kunder utveckla vår metod för att på ett ännu bättre sätt tackla våra gemensamma samhällsutmaningar. Socialt innovativa företag är som en oslipad diamant, där kunden tillsammans med entreprenören ständigt vidareutvecklar och förbättrar den innovativa lösningen. Involverade kunder tror jag är en framgångsfaktor för sociala företag.
Förslag på lösning
Som kund bör man göra fler och mer kvalitativa uppföljningar av den levererade tjänsten och produkten, inte endast i kontrollerande syfte utan också för att mäta effekt och påverkan, förbättra och vidareutveckla så att nästa uppdragsgivare får ta del av en ännu bättre lösning. Här har beställaren ett stort ansvar som tar både tid och resurser men som ger tillbaka i form av förbättrad leverans.
Social innovation är lösningen till många av våra samhällsutmaningar
Entreprenörskap är hetare en någonsin, samtidigt som samhällsengagemanget ständigt växer, då blir socialt företagande en självklar sysselsättning för många människor. Därför blir jag extra glad när regeringen tar social företagande och social innovation på allra största allvar, deras satsning är en bra start som jag hoppas följs upp av flera förbättringar och åtgärder framöver
Det finns fortfarande många höga trösklar som vi behöver övervinna för att alla skall ta del av alla de fantastiska innovationer som finns i vårt avlånga land. Viljan och idéerna finns där, nu skall vi bara se till att de sociala företagen får kärleken och uppmärksamheten de behöver för att växa.
Photo by Christian Joudrey on Unsplash
