Det är några år sen nu…
Jag intervjuade en kandidat inför ett jobb som projektledare. En fråga jag brukar ställa är ”Varför vill du jobba just hos oss?”. Så jag ställde frågan i sedvanlig ordning men svaret kom som en chock för mig:
– Främst för att jag vill jobba med dig, jag har följt dig under en längre tid och allt du rör vid blir till guld, du är pojken med guldbyxorna. Därför vill jag jobba hos er.
Jag väntade mig inte det svaret, jag blev överrumplad och visste inte vad jag skulle svara. Det främsta anledningen till att jag reagerade så starkt tror jag handlar främst om att jag inte ser mig själv som någon pojke med guldbyxor, den bilden är väldigt långt ifrån min egen självbild. Min väg har kantats av för många misstag och misslyckanden, för att jag någonsin skulle kunna kalla mig vid det epitetet.
Mina misslyckanden är inte det som jag väljer att prata om i första hand, jag väljer inte aktivt att hemlighålla dem, men av någon konstig anledning kommer dem sällan på tal. Själv kan jag tycka att misslyckanden har mycket mer att lära oss än våra lyckade resultat. Trots det, är vi väldigt tysta om våra misslyckanden.
Mina misslyckanden placeras i någon sorts mörkt rum som aldrig ser dagens ljus. Det som då syns är alla mina lyckade företag och åtaganden. Och det är ju klart att om jag försöker gång på gång, inte ger upp och fortsätter kämpa så kommer jag att lyckas till slut, för entreprenörskap är ett maratonlopp och inget sprinterlopp.
Den ständigt framgångsrike entreprenören, den som lyckats med allt den åtar sig, existerar inte. Det som vi matas med i media eller vid olika prisutdelningar är en ögonblicksbild av den personens entreprenöriella resa. Det är sällan vi får läsa hela historien, om resans upplevelser, om alla misslyckanden och om alla lärdomar man har fått på vägen. Det är vanligare att läsa om framgången, hur den smakar och känns och hur den ljusa framtiden ser ut. Trots att alla perspektiv är intressanta för de har olika saker att lära oss, får vi enbart se en bråkdel och oftast handlar det om när framgång uppnås.
Frågan är om det existerar entreprenörer med guldbyxor eller om det bara är en påhittat bild? Jag antar att framgången ligger i betraktarens ögon, en entreprenör har en helhetsbild medans alla andra ser enbart resultaten som uppstår.
För mig är det alla entreprenörer som otröttligt jobbar för att nå sina mål, de som alltid tror på sin idé och sitt företag, det är dem som är pojkarna och flickorna med guldbyxorna. Och eftersom jag har förmånen att sitta på inkubatorn Minc så får jag träffa massor med guldbyxor varje dag.
